What is it? Quated from their website, This Must Be The Place is a non-commercial book project in which young artists are given the opportunity to exhibit their art to a larger audience.

The book will be released the 10th of April, a release party and vernisage will be held at Allmänna Galleriet (AG925) Studio, Kronobergsgatan 37, (T)  Fridhemsplan between 20:00 and 01:00. Read more about it on their Facebook event.

To check out the calendar itself go to our dicography-page.

More info on where to get the book will be posted later.

//Tunes United

Den här gången kom jag därifrån med France Galls Babacar, ni vet den med Ella elle l’a, för 4 €. Inte helt ok för en skiva som finns i hur många ex som helst och dessutom inte kan sålla sig bland hennes mest uppskattade. “Och hur är det här relevant för mig?” kanske du tänker nu, och det är det ju faktiskt inte. Så här kommer lite utvalda bilder från världens kulturhuvudstad Paris.

Hejdå!

Ett kristdemokratiskt kaffe i tiden! Även om jag inte är kristdemokrat så känner jag att det här kaffet är bara det värt att flytta till Frankrike för.

Montparnasse

Ett hus

En fågel. Klassiskt subjekt för amatörfotografen.

//Magnus L

Jag är i Paris igen, av någon anledning känns det alltid som att cirkeln sluts när jag kommer hit. Tunes United-wise that is. Kanske för att Södermanland och Weather War Woodlands skissades fram på en promenad längs Seine en gång i tiden.

Nu ska jag till Tati och köpa hörlurar för 1€ och sen ska jag till Colette och förhoppningsvis köpa en kalender jag har designat några månader till.

Ny låt med Salem att lyssna på förresten!

Salem – Babybaby

Mer info och Tanlines låt från samma singel på thefader.com.

//Magnus L

Ja ni vet, tecknen är överallt. Rough Trade har en hel vägg med Kraut och Stockholms roligaste serie Stockholmsnatt trycker upp t-shirts med Jethro Tull-pastischer. Härliga tider för oss proggofiler.

Efter att ha sett Fever Ray på HMV Forum igår kändes det nästan som att det var 1971. Jag tycker att Fever Ray är orginellt och unikt, men jag kunde inte undvika att dra paralleller till tidiga Genesis och Peter Gabriels scenklädsel. Inte direkt konkret i kostym och scendesignen men i inställningen till hur man kan göra en konsert mer intressant. Jag tycker det är kul med musiker som är så ödmjuka att de förstår att det kan bli lite tråkigt att titta på dem om de inte anstränger sig.

Genesis

Fever Ray

Just när någon kanske trodde att jag var lite tuff ändå som inte bara lyssnar på gamla gubbband från 70-talet så ska jag se till att jag framstår som en hopplös stereotyp nörd igen. Jag har köpt två tidiga namnsdagspresenter till mig själv (min namnsdag är i augusti).

Skägg-Birts absoluta favoritalbum genom tiderna, Jethro Tull – Songs From The Wood, och Prog-Robbans favorit-album Yes – Fragile. Jag inser att det är nu jag borde säga något om de här skivorna, typ hur de låter och så, men det tänker jag fan inte göra! Ok?

Jethro Tulls Songs from the Wood, här fotad mot vår vackra brittiska spetsgardin. Mmm, spets!

Yes Fragile, mot samma spets.

//Magnus L

Men här är en kackigt inscannad teckning jag gjort. Den är baserad på teckningar av en svamp och en penna jag gjort innan.

Sen har jag ju som bekant ett sjukt stort bekräftelsebehov. Därför tar det emot ganska hårt när jag måste säga att jag har gjort lite nya låtar/ljud, men som jag inte kommer att kunna spela upp förns efter nyår. Men det glädjer mig också att säga att jag har ett väldigt spännande projekt på gång med en person som för vänner till mig inte är särskilt obekant (han har skägg).

Tills vidare, håll till godo med en liten skiss från arkivet, New-wave-folk-låten.

Prejka

//ML

St Eriksplan

Jag gjorde en låt/demo på landet innan jag åkte till London. Kolla in:

Kolthrast – Post-step

När det bjöds på festerna
Var jag aldrig bjuden in
Du föll isär inför gästerna
Jag byggde upp dig bit för bit igen

//Tarkus L

Jay-Jay Johanson – I’m Older Now

//Magnus L