The classic Tunes United madrigal Celestial sets the mood in the short film by Kuntzel+Deygas promoting their own Beuaty and the Beast candles for Diptyque.
The Tunes United song featured in the video is Celestial, it is one of the most popular songs in the eclectic Tunes United repertoire. It is from the debut album United Tunes released in 2006. It is almost always played live and it has been covered and remixed. The vocals are being sung by long time Tunes United colaboratist Agnes Fred.
Beneath you can download and listen to the different recorded versions of Celestial, for the whole album United Tunes, go here. To browse through the complete Tunes United discography, go here.
Alla svenskar snackar ju om hur svenskar är och inte är, och det är väl det som är att vara svensk? Det snackas om ironi, hur andra inte fattar ironi och det handlar om huruvida ironi är så stor i Sverige för att vi har så bra koll på läget, eller om det är för att vi är osäkra, eller om vi är både och. Jag tycker det är kul med ironi. Jag tyckte att det var väldigt tråkigt när jag först var i Paris och pluggade franska för två år sen och körde mina typiskt svenska svar på ämnen vi skulle diskutera i klassrummet. En fråga jag kommer ihåg var denna:
-Hur vill du att världen ska se ut i framtiden?
Mina klasskamrater berättade om en värld med fred och jämlikhet och såna sköna grejer. Jag berättade på min knaggliga franska om en värld där det fanns robotar på gatan som dansade breakdance. Det kanske inte låter jättejättekul, men inte ett skratt, ingenting (det hade jag lätt fått i 9b på Bäckahagen skola). Läraren nickade och sa “D’accord, tres bien Magnus”, och så gick vi vidare till nästa framtidsscenario.
Det är under min andra vistelse i Paris jag har börjat uppskatta deras ironibefirade diskussioner. Olivier som jag jobbade med hade väldigt mycket intressant att säga, men mycket kan nog av en svensk uppfattas som pretantioner.
När jag var nere sist, för typ en vecka sen så pratade vi om grafisk form i allmänhet och webdesign. De har precis avslutat ett projekt som jag också var inblandad i, en ny hemsida för Le Bon Marché – treeslbm.fr – som är ett stort varuhus i Paris. Olivier var besviken på projektet eftersom de inte hade fått göra det precis som de ville.
Övervåningen hos Olivier och Florence. Inga jävla Aeron-stolar här inte.
Han gjorde en jämförelse med att webdesign var som stadsplanering och traditionell grafisk form är som arkitektur. Stadsplaneraren gör egentligen inget designjobb utan planerar efter bästa funktionalitet. Stadsplaneraren blir heller aldrig känd (om man inte heter Haussmann). Arkitetken ritar och gör något som påminner om ett konstverk, det är en organisk process till skillnad från stadsplaneringen. Arkitetkten blir känd och beundrad.
“Om du gör title sequence (vafan heter det på svenska?) till Catch me if you can så säger folk, åååh wow har du gjort det? men om du gör en hemsida åt Le Bon Marché, YSL eller Vuiton så säger folk, ok”
Jag tycker det var en bra jämförelse för en websida i sig är så mycket mer en struktur en ett objekt i sig. För att göra både grafiska formgivare och sånna programeringsnördar (jag jag tänker på dig Joel) nöjda så måste man börja se websidor mer på det sättet också. Jag tror webben måste göra samma sak som man ser mer och mer av inom industridesign, alltså att man får sluta se formen som enbart ett skal. Som formgivare får man följa det tekniska och som tekniker så får man följa formgivningen, jobba med varandra helt enkelt. Jag tror att det är väldigt vanligt idag att någon, säg en reklambyrå tar fram den grafiska formen och sen sätter en webbyår ihop det till en websida. För att få intressant form på nätet så tror jag att den grafiska formen och tekniken måste utvecklas tillsammans. Här i Sverige tycker jag att det verkar fungera på det sättet på många ställen. Enda problemet i Sverige är att det inte görs någon intressant grafisk form här, så det blir ändå inte bra.
Nog med dissande och web. Här är en annan fransman med intressant metaforer. Sen kan man ju ha synpunkter på hans formgivning…
